Vintervigsel

Hela förlovningen gick som en dans och Åsa hade inga misstankar alls om vad som var i görningen trots att näst intill alla i hennes omgivning visste vad som skulle hända. Det bör nämnas att det inte är helt lätt att hålla någonting hemligt för Åsa då hon har en medfödd och mycket utvecklad nyfikenhet på vad som händer och sker i hennes omgivning 😉

Pussar, kramar och ett hjärtligt tack till våra kära husvärdar under sommaren 2006, Karin och Calle, som hjälpte till i planering, förberedelser och genomförandet av ”luret”.
Utan er hade det inte alls blivit den succé och lyckade tillställning som det blev nu. Jättetack till er andra också som också hjälpte till att föreviga denna dag: Maja & Johan, Helén & Palle, Sara & Petter och Gudrun & Misse.

”Luret” började med att Åsa trodde att vi skulle hem till mamma Gudrun på middag i Hjärnarp men innan dess gå en sväng på Hovs Hallar. Eftersom detta var sista helgen innan Åsa skulle upp till Härnösand så var det även lite uppbrottsstämning och Åsa ville inte alls sitta kvar i lägenheten i Lund i det soliga vädret.

Eftersom luret var TOTALT är det bäst att jag (Åsa) tar över och återger det hela. Framme vid Hovs Hallar frågade Björn om vi skulle gå vid vattnet eller uppe på heden. Inte vet jag, strunt samma, sa jag eftersom jag fortfarande var bra nog sur över att nästan hela den soliga dagen hade gått innan vi äntligen kommit iväg från Lund. Vi skulle ju som sagt på middag till Björns mamma sen så tiden vi skulle kunna vara ute var kort…

Så gick vi på heden som Björn hade föreslagit. Uppe på heden bland stora enbuskar går man på en stig utmed kustremsan och det stupar brant ner mot stranden. Där uppe ser man ut över vattnet, otroligt vackert.
Plötsligt kom vi till en liten platå bakom några buskar och där stod ett bord, två stolar, duk, champagne, jordgubbar och ljus. Titta va vackert, sa jag till Björn. Mmmm.. sa han och såg lurig ut.

Då såg jag våra kompisar Karin och Calle som satt nedhukade bland enbuskarna, iklädda balklänning respektive frack. Men vad gör ni här frågade jag, ni ska ju va på soptippen! Björn hade nämligen pratat i telefon med dem på vägen till Hovs hallar. Tydligen hade de lurats och fixat allt det otroligt fina som såg ut som en dröm!
Jag trodde att det var för att det var min sista helg i Skåne och för att jag hade varit så ledsen sista veckan. Då sa Karin och Calle att de skulle gå en sväng och gick iväg. Då gick Björn ner på knä och tog fram en liten rosa ask med en grön leksaksring i och frågade den stora frågan. Och jag sa ja! Det var helt galet alltihop!!!

Sen bjöds det på champagne, choklad, jordgubbar och en liten förrätt. Björn presenterade blivande fru Pentén för alla som gick förbi på stigen bakom, och de gratulerade, några tog t.o.m kort.

Här är Åsa inte alls glad då vi kommit upp på Hovs Hallar först på eftermiddagen. Hon kunde inte förstå att Björnen ville ”ta det lite lugnt” och ”inte stressa iväg” trots tafatta nerlugnande försök. Det lilla humöret byttes snart till glädjetårar